Att vara anhörig till en alkoholist

Lite allvar...

Vi har alla hört ordet.
Vi har alla tänkt tanken " det händer inte mig"
Vi har alla titta snett på dom.

Alkoholism

I dag är jag en stolt anhörig!!!
Min pappa har varit nykter i över 5 år!
Jag är sååå stolt över honom.
Han va inte den man ser på oarkbänken. Han va inte den som va hemma från jobbet. Han va inte den som slutade pussa sina barn go natt.
Han va världens bästa pappa... Då oxå!!! Han är ju min pappa!

Men en dag kom samtalet... Jag bodde i Växjö när jag fick reda på hur set verkligen stod till.... Det va sååå fruktansvärt jobbigt! Det är ju mun pappa!!!

Hur kom då misstanken om alkolism?
Vet inte svaret.. Kanske va det när mamma hittade tomma starköl efter lunchen hemma? Kanske va det när han va onykter i fabriken? Kanske va det när vi hittade gömda öl i byrån och i fabriken?

Jag vet inte!!
Men jag vet att det är en anhörig sjukdom minst lika mycket som den sjuke själv!!!

Bakom varje nykter alkoholist finns en gränssättande anhörig....

Den som missbrukar slutar vanligtvis inte dricka förrän konsekvenserna blir för stora och för svåra. När omgivningen sätter gränser ökar konsekvenserna för den som missbrukar. Alla som finns runt en missbrukare kan delta i att sätta gränser.
Chefen kan kräva närvaro.
Kollegerna kan kräva att uppgifter görs i tid.
Fotbollslaget kan kräva att man kommer ihåg att ta med matchtröjorna.

Men vad kan de nära anhöriga göra?

Det är skillnad med de anhörigas förmåga att sätta gränser eftersom de känslomässigt är mycket mer insyltade med den som dricker.

De är oftast lika sjuka i medberoende som den som dricker är i alkoholismen. Därför är det viktigt att påminna om att en anhörig aldrig kan få den som dricker att sluta dricka.
En anhörig kan/ska bara fokusera på att ta hand om sig själv och sätta gränser mot den som dricker för sin egen skull.

Jag är sååå stolt över min far!!!! Som tog beslutet att leva ett nyktert liv!!!