Att vara anhörig till en alkoholist

Lite allvar...

Vi har alla hört ordet.
Vi har alla tänkt tanken " det händer inte mig"
Vi har alla titta snett på dom.

Alkoholism

I dag är jag en stolt anhörig!!!
Min pappa har varit nykter i över 5 år!
Jag är sååå stolt över honom.
Han va inte den man ser på oarkbänken. Han va inte den som va hemma från jobbet. Han va inte den som slutade pussa sina barn go natt.
Han va världens bästa pappa... Då oxå!!! Han är ju min pappa!

Men en dag kom samtalet... Jag bodde i Växjö när jag fick reda på hur set verkligen stod till.... Det va sååå fruktansvärt jobbigt! Det är ju mun pappa!!!

Hur kom då misstanken om alkolism?
Vet inte svaret.. Kanske va det när mamma hittade tomma starköl efter lunchen hemma? Kanske va det när han va onykter i fabriken? Kanske va det när vi hittade gömda öl i byrån och i fabriken?

Jag vet inte!!
Men jag vet att det är en anhörig sjukdom minst lika mycket som den sjuke själv!!!

Bakom varje nykter alkoholist finns en gränssättande anhörig....

Den som missbrukar slutar vanligtvis inte dricka förrän konsekvenserna blir för stora och för svåra. När omgivningen sätter gränser ökar konsekvenserna för den som missbrukar. Alla som finns runt en missbrukare kan delta i att sätta gränser.
Chefen kan kräva närvaro.
Kollegerna kan kräva att uppgifter görs i tid.
Fotbollslaget kan kräva att man kommer ihåg att ta med matchtröjorna.

Men vad kan de nära anhöriga göra?

Det är skillnad med de anhörigas förmåga att sätta gränser eftersom de känslomässigt är mycket mer insyltade med den som dricker.

De är oftast lika sjuka i medberoende som den som dricker är i alkoholismen. Därför är det viktigt att påminna om att en anhörig aldrig kan få den som dricker att sluta dricka.
En anhörig kan/ska bara fokusera på att ta hand om sig själv och sätta gränser mot den som dricker för sin egen skull.

Jag är sååå stolt över min far!!!! Som tog beslutet att leva ett nyktert liv!!!

Vardags lyx och lite galla

I dag firar jag lite smått :)
Egentligen är det inte idag jag borde fira men jag kom till insikt i dag att jag är så JÄKLA glad över att jag tog steget och sa upp mig från Holmgrens den 21 februari 2011. Jag älskade jobbet men avskydde tiderna och all pendling och stress till dagis efter ... 9-18 måndag till fredag 5 mil enkel resa ... Plus att det va en urursel lön!!!!!

Samt att det faktiskt pågick vuxen mobbning där.

Ja det finns vuxen mobbning!!!
Å det är fan inte okej!!!! I dag är jag starkare än någonsin och skulle det som hände mig då hända i dag skulle jag ha svar på tal. Ingen kommer någonsin att kunna trycka ner mig så lågt som vissa gjorde på det företaget.
Att två personer lyckas gå i sån maskopi är för mig helt ofattbart!!!

Jag känner verkligen inget för dess människor i dagsläget och glädja åt att veta att jag har ett så mycket bättre liv än vad de någonsin kommer att få ekonomiskt och känslomässigt!!!

Kärlek...

Ibland när jag fick sms av dig så väntade jag med att läsa det. Medvetet. Bara det faktum att du kommunicerat skänkte mig glädje.

Men jag väntade med att läsa för att ha nåt fint kvar. Som när man som liten fick en julklapp, som man sparade lite på, innan man öppnade.

//Anna

April år 2003

Igår kväll var jag ute och jobbade på kvällståget till Halmstad. Plötsligt mitt i en diskussion om resor som gjorts i livet så frågar min lokförare C-G. Har du vart i Bangkok. Nja på flygplatsen sa jag. Va frågar han häpet har du bytt flyg där.
Jo visst svarade jag att det gjorde jag när jag var ung. Ung och i någon slags sen revolt. Nu revolterar jag var å varannan dag istället.
Jag var på väg till Kuta Bahru i Kelantan provinsen i nordöstra Malaysia. Där skulle jag möta mina vänner. Vi hade ett par veckor i landet ihop.
Var du aldrig sugen på att stanna då frågade C-G. Vad menar du sa jag? Å det har tagit tid för mig att förstå vad jag då i min ungdom missade. Det har jag faktiskt gått å tänkt på sedan igår. Varför fortsatte jag inte i världen, just där å då? Vad hade jag som väntade på mig i Sverige igen? Som jag inte kunde vänta med några månader.
Jag hade inget sällskap, visste inte ens om att min framtida fru fanns, jag hade sagt upp mig från SJ och jag läste några kurser på komvux. Jag som alltid alltid alltid velat resa å se världen. Så vänder jag dessutom någon mil från gränsen till staden o landet som jag i 20 års tid velat besöka. Singapore.
Väl i Kuala Lumpur stannar jag några minuter utanför en resebyrås skyltfönster och tittar på priset för en enkel biljett till Sydney. Jag räknar om till svenska kronor o tittar på M. Han ler o säger do it. Men vad gör jag två dagar senare. Sitter på flyget till Köpenhamn. Först igår kväll kom jag på att närmare världen å mina drömmars resa har jag aldrig varit. Hoppas innerligt att jag å Anna, å gärna barnen gör den till verklighet.

Alltså förstå mig inte fel nu. Jag ångrar mig inte att jag inte gick in till den där resebyrån i K.L. Det gör jag verkligen inte. Jag ångrar inte en sekund att jag tog planet hem å ett par år senare träffade Anna. Hur skulle jag kunna ångra det?

Jag undrar bara varför jag inte fortsatte. Fortsatte ut mot det som jag alltid drömt om. Sydney, Söderhavet, LA, Rio, Karibien, NY..... Tog en dag i taget å ett land i taget.
Kunde hur enkelt som helst tagit den vägen hem. Jag hade exakt alla förutsättningar att göra det.

Som man säger i Spanien.

Nunca se sabre

Man vet aldrig. Aldrig vet man vad som kommer hända i livet.

Hasta luego

Alla hjärtans dag

Är detta romantikens dag? Är det idag man ska visa kärleken till de man älskar? I så fall har jag både lyckats å misslyckats med det idag. Min fru fick två enkla röda rosor... Mycket till trots att jag har blivit lite av en våga vägra människa när det gäller sådana här dagar. Anser att det är ett ståhejjippo från näringslivets sida... Bara det att på den blomsteraffären bredvid jobbet som jag gick in i kostade en helt vanlig ros över sextio kr. Tanten i affären smällde av när jag köpte den för 22 som stod i en hink på golvet... Jag var ju ändå tvungen att köpa en blomma trots att jag egentligen hade velat våga vägra.

Visar gärna äkta kärlek en helt vanlig dag utan köpmåste! Varför inte bara säga "jag älskar dig"

Min fru fick en mycket mysig slut på alla hjärtans dag, en sovande utarbetad halvsjuk make i soffan som uppmanades att gå å lägga sig i sängen... Ikväll protesterade jag inte ens. Jag såg det som den bästa gåva jag fått på länge. Få sova!

Roslagen denna vintermånad

Helgen tillvaratogs på bästa sätt... Träffade familj uppe i Roslagen, alltid lika känslosamt att båda komma in i Norrtälje och sedan åka därifrån när helgen tagit slut. Söndagen var vår lilla familj och farfar ut till havsbandet. Till bryggan o njöt av solen å havet i vinterskrud... Pappa avslöjade sin hemlighet för pojkarna å de lovade att uppfylla det jag ville..
Här vid havet togs det bilder för att njuta av

Luft fri luft

I morgon säger de att vädret ska bli grant i Roslagen..
Då ska barnen och jag till bryggan.
Föreställer mig den som vanligt underbara frihets känslan skall infinna sig och skänka mig ro.
Oroar mig för att jag glömt bort hur härlig den kalla vinter havsvinden från Ålands havet skall riva i mina kinder.
Öppnar upp jackan tar av mig mössan för att bli ett med havet. För i går jag inte än :)
Solen hoppas jag lyser så det enda jag får tid till är att tillbringa tid med min älskade familj vid stranden mot evighetens hav.
Har i mitt undre medvetna räknat dagarna sedan jag sist rörde vid havet. Ålands Hav.. Min plats i den evighet vi alla ska vandra... 196 dagar

Kärlek
Evighet
Äkta

Familjen
Havet
Vi

Pappa

Kortslutning

Det är ju underligt att man ska bli så övertrött efter att hållt igång i 20 timmar och när man väl fått de ännu mera övertrötta barnen som har var uppspelta utav nåde de sista dagarna för att få åka till farfar.... Att äntligen sova... Somnar man själv då?
Nä då sitter man å fån glor på sin övergödda svullna mage å väntar på att någon ska spela wordfeud med mig... Tror inte på fasen att folk är smartare än att sova nu...

Det här hoppas jag blir en alldeles speciell helg. Är ju på en alldeles speciell plats i världen... Min födelsestad Norrtälje... Men som vanligt så har jag en vilja å kärlek att vilja göra allt det där som jag saknar så där nere i småland... Två dagar är för lite... Frågan är om jag skulle hinna med allt på en vecka...

Nu ska det bli spännande å se om noel förlåtit mig för att pappa ville att han skulle sova...

Hasta luego

Tadda!!!

Im happy!
Hes happy!
Kids are happy!

Life is soooo goood!!!

Time flys!

Havets frukt på busken

Havtorn är ju förbaskat gott. Gjorde sorbet på det för något tag sedan... Super nice... Men nu tänkte vi ju lyxa till frukost yoghurten i morgon på jobbet å krydda vanilj yoghurten med just dessa härliga sura bär. Nä det var ingen bra korsning... Undrar om Noel förlåter mig att jag tar ett par skedar blåbär från honom... Lovar vi ska gå å plocka mera i sommar

I'm a hunk

Or what are we gonna call it? Haha näsan växte ett par cm å jag fick en sådan oerhörd lust att börja träna. Å det nu. Den här Jonna på 118800 skulle man veta vem hon var ... Hon ju har smak :)
Alla män med en fru/sambo som tycker att man närmat sig bäst före datumet ibland skulle ta å skicka en bild till henne ;) min fru blev avis för hon fick minsann ingen "kram Jonna " från den på 118800.... Men vissa är ju genuint vackra haha

Hasta luego amigos

IAM in!!!

Heeeej!

Länge sen sist...

Läger upp bilder för en snabb uppdate... Skriver ett inlägg sen...