Hur mycket...obeskrivligt!

Idag vart jag ledsen. Ledsen på riktigt. Eftertänksamt ledsen. Annas kusins väns 2,5 år gamle pojk vaknade aldrig häromdagen. N1 är lite drygt 2,5 år, N2 är snart 2 år. Klart man som pappa tänker, grubblar och oroar sig. När jag låste dörren i natt vid 04 och skulle ge mig ut i den stora världen utanför Björkudden, suckade jag och tänkte att hoppas jag kommer hem till mina änglar igen. Berättade om det hemska för min kollega idag, jag fick reaktionen som jag saknat fram tills då. Fram tills någonstans efter Halmstad. Skräcken!
Skräcken, tänk om. Tänk utifall. Nej verkligen inte. Skräcken måste hållas utanför! Men ändå......

Jag kom hem i dag också. Jag hoppas jag får komma hem varje dag efter jobbet. Jag vill inte att något ska komma i vägen för mig, N1 och N2. Den kärlek jag har att ge dem, och den kärlek jag får av dem är så obeskrivligt oändligt stor. Jag är så glad att jag kan älska! Och att de älskar mig som de gör.
För kan jag i ärlighetens namn säga att Anna, min mamma, min pappa, mina syskon älskar mig idag som N1 och N2 älskar mig idag. Jag behöver kärlek varje dag. Och det ger mina pojkar mig, varje dag. Kravlöst! Kravlöst...

När jag efter jobbet satt i familjens nya bil på väg till förskolan i den lilla byn Svenarum så hade jag bestämt mig. Oavsett om det regnade och slaskade när vi kom hem så skulle vi ut och leka. Vi skulle åka spark och pulka. Min pojkar sken upp när vi kom hem av synen att det var deras pappa som bråkade på dem att vi skulle ut och leka i snön.
Snögubben vi byggde på tomten blev stor och maffig. Han ser ut som en maffioso med baseballkeps och granruska. Är det en blandning av Småland och vida världen tro? Skulle ha en kubanare i mungipan på den bara.

Känslan av att vara ledig imorgon med mina barn är otrolig. Visst jag ringde Hägglund på driften och frågade om det fanns något "gam". Men jag skämdes av att sälja mig på min och grabbarnas gemensamma dag. Som tur var, hade den blivande pappan Hägglund ingen kris i morgon.
Så i morgon har jag och pojkarna bestämt att vi ska gå ut till närmsta rejäla backe och åka pulka. Sen om det är sol, ja jag vill ha sol, ska vi grilla korv. Har redan börjat tina upp lite korv och bröd. Vi ska göra en eld på en bra plats och bara vara.

Vara Far och Söner!

Jag älskar mina söner mer än något annat. Vad var livet innan de här fisarna damp ner i mitt liv. Ett liv med partyn, sovmorgnar, drinkar och spontanitet. Men sedan den 29 februari år 2008 har mitt liv blivit deras liv. Allt jag gör och kommer att göra är för N1 och N2. Kanske också för en liten till, en flicka?

Vad var våra liv innan våra barn? Du som pappa eller mamma låt mig veta!

/Pappa